För några år sen.

Igår gick jag på promenad med två vänner och vi pratade om hur man kommer känna och agera när våra barn blir äldre, typ tonåringar. Då slog det mig att jag är rätt glad att mina föräldrar inte vet allt om hur jag uppfört mig, agerat och hanterat olika situationer. Jag kommer inte vilja veta allt mina barn gör heller, det kommer enbart göra mig orolig. Men vad jag har haft roligt! Jag har skrattat och gråtit, älskat och hatat, varit sjukt ytlig och oändligt djup, varit svår och väldigt enkel och alla andra ytterligheter. Och vad jag lärt mig mycket!
 
Jag kan inte säga att jag ångrar någonting, förutom att jag borde varit snällare mot en person som var så viktig för mig. Eller ja, jag tror att jag gjorde så gott jag kunde, med de förutsättningarna jag hade då. Jag var en omogen skitunge som kanske skulle behövt en örfil (inte bokstavligen då) för att vakna till och se vad jag höll på med, men jag jobbar på att förlåta den jag var då. Jag lade ner för mycket energi på en del personer som inte gav mig annat än skit tillbaka, men jag lärde mig av det också. Jag har älskat en del gränslöst, jag har givit av mig själv och jag har fått så vansinnigt mycket tillbaka, så mycket kärlek, så mycket skratt, så mycket positiv energi. Många finns kvar i min krets idag, och jag är så evigt tacksam för det!
 
Ni, mina vänner, har slagits för mig och mitt välmående, ni har låtit mig gråta, skrika och vråla, tjata och älta. Ni har druckit med mig, fyllt på mitt glas för att skåla för oss, ni har hållit om mig i mina mörka dagar, och låtit mig försvinna bort ett par dagar för att komma igen med förnyade krafter lite senare. Ni har delat med er av allt som är ni, allt som är vi. Jag har så mycket foton, minnesbilder, små saker som påminner mig om alla härliga och mindre härliga stunder. Ett klädesplagg, en väska, en doft, en sång, en smak.
 
Men för att sammanfatta dessa år, och den jag var då (när jag var "som bäst") så lägger jag in en låt... ;)
 
Kärlek och värme! Tack!
 
Nostalgi | | Kommentera |
Upp