Status quo.

Det är ungefär samma lika här. Igår sov jag från halv nio till tre. Visserligen vaknade jag till emellanåt, men inte mer än så. Jag drömmer så sjuka saker, de känns helt realistiska, jag minns detaljer och kan återberätta drömmarna ganska exakt. Sån är jag inte i vanliga fall. 

Jag drömmer om personer jag inte träffat eller haft kontakt med på åratal (som en lärare från mellanstadiet) och minns plötsligt massor om dessa människor. Jag drömmer medan jag halvslumrar och kan sen inte riktigt skilja på dröm och verklighet (typ - har jag hämtat barnen, eller drömde jag vara det?). 

Det är skitjobbigt. Jag har också muskelryckningar i tid och otid, störande. Och sjukskriven i sex veckor till. Ingenting känns kul, jag orkar inte engagera mig och jag stänger ute folk. Orkar inte ses, vill inte hitta på något. Också får jag plötsligt ett ryck och orkar göra en hel del på en eftermiddag. 

Jag tror att barnen far illa av det här, och försöker med all kraft att ge dem mer och mer och mer. Får se hur det går. 
Allmänt, Gnäll | | Kommentera |

Omtumlande.

Jag började ju jobba. Och gjorde det ett par veckor. Det gick rätt bra faktiskt, det kändes ungefär som tidigare. 

Så träffade jag läkaren för några veckor sen, och blev sjukskriven på studs. På heltid. Medan medicinen börjar verka och ställs in ordentligt. Så där är jag nu. Jag lämnar barnen på förskolan, går hem, sover flera timmar, går upp och duschar, hämtar barnen, går hem och lagar mat, leker och pratar. Lägger barnen, tittar en stund på tv. Somnar. Före tio, varje kväll. Och jag tror att det dels beror på medicinen, och dels på att kroppen nog kommit till en gräns. 

Jag längtar efter lite höst nu, sval luft och mörka kvällar. Lite ro i själen.

Det är dåligt med uppdateringar här, men nu vet ni varför. 
Allmänt | | En kommentar |
Upp