Tomt.

Tidigare idag hade jag massor av uppslag till nytt inlägg här. Nu är det helt tomt.

Jag pratade med Andreas idag om viktiga saker, ett samtal som förhoppningsvis gör saker och ting lite lättare.

Något jag är fruktansvärt trött på är att inte få bli frisk någon gång! I måndags fick jag Citodon utskrivet för att jag fortfarande har så jäkla ont efter förlossningen och för att Alvedon och Voltaren inte hjälpte längre. I tisdags kväll fick jag åka ner till akuten när jag fick galet ont i bröstet och tungt att andas. Sjukvårdsrådgivningen trodde det kunde vara en allergisk reaktion på Citodonet som jag tog en kvart innan det onda började och ville att jag skulle åka ner till akuten, så det gjorde vi. Snabbaste besöket ever, det tog en kvart från att vi kom dit tills vi satte oss i bilen och åkte hem igen. Det var gall-spasm (kul namn!), en reaktion på tabletterna, helt ofarligt men smärtsamt. Så jag fick recept på Diklofenak i stället, det ska förvisso tas bort från apoteket eftersom det tydligen inte är så jäkla bra alla gånger, men det hjälper, och går inte över i modersmjölken heller.
Men helt bra blir det inte. Jag längtar tills det blir bättre!

Leon har varit sjuk också, och är fortfarande. Förkyld som en tok, så i onsdags fick vi åka till Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Solna. Han fick inhalera koksaltlösning och blev bättre. Han hade ingen feber, hade gått upp i vikt (150 gram på två dagar!) och hade inget RS-virus. Bra! Däremot bajsade och kissade han på sköterskorna. Förmodligen en liten protest mot att kläs av naken och få en termometer i rumpan. ;) Så nu kör vi på näsdroppar och koksalt, så han kan andas lite lättare.


Nej. Det här blir inte bra. Jag går och lägger mig i stället och hoppas på att det blir bättre i morgon. :S
Allmänt | | Kommentera |

Mamma-lycka.


Jovisst är jag lycklig! Jag har världens finaste lilla pojke hos mig, och han har världens finaste pappa. Jag är så sjukt lyckligt lottad! Den där lilla fisen som mest sover och äter, att han kan betyda så mycket för en, redan nu. Han är perfekt, och viktigast av allt är att han är frisk. Han äter, sover och visst, har lite ont i magen till och från, men det gör ingenting!


Men jag önskar att jag också vore frisk och orkade njuta fullt ut. Som det känns nu så är det jobbigt att resa sig ur sängen på nätterna när jag inte tagit smärtstillande på länge. Då är det inte så roligt att ha en missnöjd liten herre med blöt blöja och en tom mage som behöver åtgärdas på en gång. Och eftersom Andreas börjat jobba igen så känner jag att det ligger på mitt ansvar att ta de flesta nattpassen. Detta leder såklart till att Leon får sova mellan oss i sängen, så jag slipper resa mig varje gång han vill något, och det gör ju i sin tur att jag inte kan ligga så nära Andreas som jag vill göra. Och det behöver jag.

Jag läntar efter honom.
Jag saknar honom.

Det där pratet om att bebisen ser till att fylla mammans behov av närhet och att pappan därmed oftast blir oviktig, det stämmer INTE.


I och för sig. Så fort jag blir helt frisk så borde ju allt det här ge sig. Jag tror det. Då orkar jag ta mig upp på nätterna, jag kan med lätthet byta alla blöjor och jag slipper vara orkeslös och må skit.


Så håll tummarna.
Allmänt | | Kommentera |

Underbara unge!

En bild på vår fina Leon. Några timmar gammal, på BB Stockholm.

Ljuvliga unge... Några timmar gammal.
Allmänt | | Kommentera |
Upp