Sveriges värsta bilförare.


Jag tittar och skrattar, men skrattet fastnar lite i halsen. 90 procent (eller nåt sånt) av alla bilförare anser sig ju köra lite bättre än genomsnittsföraren, och jag är nog en av dem. Jag är medveten om mina brister och följer dock de regler som finns, även om jag vet att jag kör lite fegt på vintern och tänder bromsljusen om någon ligger för nära bakom. Jag är lite dålig på att fickparkera och jag är ingen stjärna på att köra i stora städer, men det är ju mest den andra trafiken som stressar mig. Fickparkeringen ska jag dock ta tag i, det kan man ju träna upp. När jag tog körkort var jag skitbra på det, sen har jag legat av mig.

Men, i programmet ser man förare som kör mot rött, kör åt fel håll i cirkulationsplatser, skiter i väjningsplikten, inte använder blinkers, struntar i hastighetsbegränsningar etc etc etc... Att köra för fort är (oftast) upp till varje förare, men att inte respektera 30- och 50-skyltarna är obegåvat. De finns av en anledning, särskilt 30-sträckorna. Om någon väljer att köra 160 på motorvägen så lägger jag mig inte i det, så länge jag slipper någon som blinkar, tutar och lägger sig sanslöst nära om jag "ligger i vägen" (alltså kör om någon annan i 110 eller möjligen 120 km/h). Likaså känner jag när jag kör ut på en större väg, om föraren i bilen som kommer från vänster håller hastigheten så behöver de inte köra upp i bakluckan på mig. Jag är så ful att jag kan bromsa till, vem kan bevisa att jag inte tyckte mig se en katt i diket? De allra flesta fattar ju vinken (backa undan då för faaaan!) och jag sitter inte och okynnesbromsar eller ligger i vägen på pin kiv. Har personen i bilen bakom sjukt bråttom så får de ju köra om när de anser det lämpligt, men jag tänker inte riskera en whiplash bara för att någon tror att det går fortare om man ligger en halvmeter bakom framförvarande bil. Särskilt när det är mörkt eller halt. Jag gör det förstås inte om jag har andra i bilen, jag själv kan ju vara beredd och hålla emot en eventuell påkörning bakifrån, men ja.

Jag är sällan rädd i trafiken, men jag blir irriterad när andra inkräktar på mitt "område", håll er på er sida vägen så ska ni se att vi slipper krocka också. :) Det som skrämmer mig är att det ju måste finnas massor av folk som kör på det där viset ute i trafiken! Liksom onyktra eller påverkade människor. Fy fasen, man blir ju mörkrädd bara av att tänka på det. Tror dock att det bästa man kan göra är att räkna med att folk inte har koll, och vara extra övertydlig med det man tänker göra, då kan det (förhoppningsvis) inte bli fel.

Så, kör försiktigt!
Allmänt | | En kommentar |

Vab?


Jorå. Igår vaknade jag med migrän, ett par Alvedon hjälpte inte, så jag beslöt mig för att stanna hemma. Jag har nog inte haft migrän sen Leon föddes, typiskt att det ska komma nu, när jag precis börjat jobba igen! Eller så är det kanske därför, stressen som gör det? Men ja, Leon fick åka till förskolan medan jag var hemma och sov, det fungerade bra och när jag hämtade lillfis vid tre-tiden så mådde jag bra igen, och Leon blev superglad när jag hämtade honom. Fina, älskade unge, det är så skönt att se att han har så kul på förskolan! Dock behöver han träna på att sova även där, 35 minuter är inte tillräckligt för att täcka hela dagen.

I morse hade han lite feber, 38 grader bara, så ingen panik, och han var risig i magen. Det blev till att stanna hemma med honom. Han sov tre timmar i sträck på förmiddagen, så han var ju inte helt pigg. Men när han väl vaknat och ätit lunch så hade han ingen feber och magen har skött sig resten av dagen. Dock håller vi på regeln om en feberfri dag hemma, så i morgon är det Andreas tur att vabba. Jag tänkte att det kunde vara trevligt att jobba lite mer än två dagar första veckan på jobbet. ;)

En sak som jag tänkt på massor den här veckan, och veckorna innan det, är att man förändras rätt rejält när man får barn. Till största delen har jag blivit mer ödmjuk och är inte lika stenhård i mina tidigare principer. Vissa saker har jag blivit hårdare på (som det här med barns säkerhet och det där ni vet...) men många saker har jag släppt på. Särskilt det här med barn och förskola. Tidigare har jag stenhårt hävdat att barn under tre år inte behöver förskolan, det är inte dåligt för dem att vara där, men de har inte behov av det eftersom de inte kan tillgodogöra sig vad de blir erbjudna. HAHAHAHA! Säkert. Jag var inte alls säker på att jag ville skola in Leon redan nu, när han är 15 månader, men vi hade inte så mycket att välja på, tyvärr. Och som han trivs! Han börjar prata i samma ögonblick som vi öppnar dörren till hallen, han lägger undan nappen och kastar sig ur kläderna och springer in med ett stort leende. Jag får följa efter och jaga tag i honom för att kramas och säga hejdå. Det kommer naturligtvis komma ett bakslag, men då är det skönt att han redan har grundtryggheten i personalen, lokalerna och kompisarna.

Jag känner också att jag, som personal, över huvudtaget inte ska lägga mig i vilka tider föräldrarna väljer att ha sina barn på förskolan. Tidigare kunde jag bli irriterad över föräldrar som lämnar sina barn på förskolan långa dagar, men vad fan, alla har inte förmånen att kunna välja! Jag tycker fortfarande inte att det är okej att lämna sitt barn full dag medan man själv är ledig och hemma, men jag blir inte upprörd om någon handlar på vägen hem, innan de hämtar sina barn. Det är inte det som är mitt jobb, mitt jobb är att se till att deras barn har det bra hos mig under tiden.

Däremot är det en sak som jag inte förändrats i, som jag kanske trodde jag skulle. När Leon föddes blev jag mamma. Jag blev inte Mamma. Jag har kvar mina intressen, mitt liv och mina egna åsikter. Jag är fortfarande Linda, fast med barn. Linda 2.0? Min identitet sitter inte i mitt barn, även om han naturligtvis är otroligt viktig i mitt liv. Jag kan träffa nya människor utan att börja med att tala om att jag har barn och utan att hela tiden prata om honom. Det är jag faktiskt tacksam för, att jag fortfarande kan.

Det märks att Leon faktiskt behövt den här dagen hemma idag, han har varit enormt gosig och klängig, velat sitta i famnen och mysa mest hela tiden. Inte mig emot, det är bara att kramas på! :)
Allmänt | | Kommentera |

Jag ser er inte!

Hörrni, ni som är ute och går på vägen utan reflexer, är ni lite mer lågbegåvade än genomsnittsmänniskan? Är det så himla svårt att hänga på sig en reflex, eller är det så att ni tror att bara för att ni ser bilarna så syns också ni? Jag vet inte hur många gånger jag blivit överraskad av någon som kliver rakt ut på ett övergångsställe, i mörka kläder och naturligtvis utan reflex, allra helst när det regnar ute och allt ljus äts upp av den våta körbanan.

Ja, du har företräde vid obevakade övergångsställen, men för att kunna ge dig företräde måste jag faktiskt se dig! Snälla, om du inte har någon reflex (fel jacka, glömde den hemma, tappat den eller vad som helst) så var extra försiktig när du ska korsa vägen! Det är klart jag stannar och släpper över dig, bara du ger mig en chans!

Tack!

(Fast det värsta av allt är nog puckona med hunden i flexikoppel flera meter framför sig på övergångsstället, självklart utan reflex eller lampa. Tack gode Gud för vettiga hundägare med koll på hunden och reflexer! Det verkar vara vanligare att se till att hunden syns om man har en lite större ras, de små minipudlarna är man visst inte lika noga med...)

Allmänt | | 2 kommentarer |
Upp