Penicillin-bebisar.

 
Ella och Tilde fick Amimox utskrivet i fredags, läkaren tyckte att det var dags att nollställa deras små kroppar nu eftersom förkylningen aldrig går över. Och redan efter ett par dagar slutade de hosta så vansinnigt mycket, snoret försvann och de känns lite mer nöjda. Eller ja... Penicillinet gör ju att de får lite ont i magen, i morgon ska jag köpa Sempers magdroppar och hålla tummarna för att det hjälper.
 
Min älskade, fina Leon verkar ha hamnat i en enormt harmonisk period, han är i princip aldrig arg eller hittar på små hyss. Jag vet inte om det verkligen är han som "ändrat" sig eller om det är vårt förhållningssätt? Numera lyssnar han när vi säger stopp till att rusa ut i gatan och andra saker, på kvällarna ligger han bredvid mig i sängen i tjugo minuter - en halvtimme och sen somnar han. Utan filmklipp eller musik, utan bråk och skrik. Han bara ligger där i mörkret och kramar på mig, letar upp en skönare sovställning, möblerar om med mina armar så jag håller om honom, fipplar lite med täcket, och sen somnar han. Det är så jäkla skönt!
 
Dessutom har vi en ny soffa igen.
Allmänt | | Kommentera |

Goooodis....

 
Jag skyller allt på hormoner, men jag har verkligen ätit ohälsosamma mängder godis i två dagar. Vad är det för fel? Pms? Hm, ja... Men Dumle-kolor ÄR Guds gåva till mänskligheten, det kan inte vara på något annat sätt!
 
 
 
(Bild lånad från fazer.se)
Allmänt | | Kommentera |

Vår två-åring.

 
Precis som alla andra föräldrar så tycker ju jag att vi har världens mest fantastiska lilla tvååring här hemma. Efter en lite stormig period så känns det som att vi börjar landa lite i den här nya familjen. Leon känns mer harmonisk än tidigare, han känns "större" liksom. Till viss del beror det säkert på hans nya fantastiska förskola, han stormtrivs! Han trivdes väldigt bra på sin "gamla" också, liksom vi föräldrar, men nu känns det verkligen som att han hittat hem, på något vis. På morgonen springer han rakt in och ropar "hej hej!", innan han kommer tillbaka och tar av sig skorna och jackan. Han pratar om sin favoritpedagog redan när vi går hemifrån, och han är alltid glad. Jag brukar tjuvtitta lite på honom innan jag hämtar honom, och stannar kvar lite och smyger när jag lämnat, för att se vad han gör, hur han är. Pedagogerna är duktiga på att visa oss föräldrar vad de gör under dagarna, och man känner riktigt hur roligt de har tillsammans allihop, det är helt fantastiskt!
 
Men idag gick vi och handlade tillsammans med Leon, på ett annat sätt än vi tidigare gjort. Vi brukar sätta honom i vagnen, för ofta är vi trötta och hungriga allihop och vill bara ha handlingen avklarad så snabbt som möjligt. I och med att vi börjat planera och handla för hela veckan samt det här försöket med Icas matkasse så har vi ju koll på vad vi ska äta, och vi behöver bara handla blöjor och ersättning och sånt. Småsaker, frukost bland annat. Först gick vi in på Rusta för att köpa en filt. Leon pekade på vagnarna och såg lite frågande ut, men sen följde han med mig, höll mig i handen och babblade på om bilarna och traktorn och lampor. Han fick bära filten och den bar han stolt under armen till kassan och lade upp den på bandet, väntade tills den var inslagen och betalad, sen tog han den igen. In på Jysk för att köpa tråd, Leon började med att gå med filten till kassan för att betala igen, och fick övertalas lite för att följa med till tråden. Sen tog han trådrullen i handen, filten under armen och travade fram till kassan och hävde upp det på disken. Fina lilla unge!
 
Sen tog vi en tur till Flygfyren, Andreas ansvarade för Leon och jag tog hand om tjejerna, eftersom prästen ringde för att diskutera dopet. När jag mötte upp dem efter samtalet så hade Leon både Risifrutti, drickyoghurt och en potatis i sin vagn, och jag såg hur han småsprang genom butiken och plockade ner grejer lite på måfå, och Andreas gick efter och plockade upp. Underbara lilla unge, så stolt han var när han gick där med sin lilla vagn! Jag sa att vi skulle gå och köpa godis (jo, man får äta godis mitt i veckan ibland) och han styrde stegen mot godishyllan, greppade en spade och körde ner den bland lösgodiset, helt självklart, som om han gjort det många gånger tidigare. Helt otroligt vad de lär sig genom att bara titta hur andra gör! Vid kassan ville han hjälpa killen före oss att lägga upp hans varor, och det fick han göra också. När det var vår tur lade han upp alla varor med stor koncentration, men det gick undan! Det var bara blöjpaketet och ersättningen som han behövde hjälp med, då sa han "ojoj" och sträckte sakerna mot mig. När allt var uppe på bandet tog han en plastkasse och började dra i, så jag fick stoppa honom lite. Han har sån koll, och att han lyssnar bättre på vad vi säger till honom gör allt så mycket lättare.
 
Antagligen blir det lättare för honom själv också, i och med att han börjar prata mer och mer. Språket är inte hans starka sida, men när man ser allt annat han sysslar med, motoriskt till exempel, så förstår man att det här med att prata liksom har fått vänta lite. Men nu så, nu börjar det lossna även där. På vägen hem från förskolan idag hade han lite bråttom och jag frågade varför han sprang, han pekade hemåt och sa "Tu-va!" Och "La-la!". I det här fallet betyder la-la Sara, igår när jag hämtade honom så var Sassa och Tuva hemma hos oss vilket han blev glad för, så han trodde nog att de var här idag också.
 

Jag tillbringar nästan alla nätter inne hos Leon, vi delar på hans 90-säng. Han kommer in till oss vid två-tiden ungefär, och hämtar mig, så kryper jag ner hos honom. Han lägger fötterna mellan mina lår, armen om min hals, också somnar han om. Och ja, det är trångt. Hans säng är inte skön för en vuxen att sova i. Leon snarkar lite, han sparkar och viftar och rör sig hela tiden. Men jag njuter av att känna min lilla killes armar kring min hals, höra honom snusa och framför allt av hans "HEJ!" mitt i natten när han kommer in för att hämta mig.
 
Tjejerna ropar, dags för mat!
Leon | | 3 kommentarer |
Upp