Snor och AJ!


Alltså. Jag fattar inte. Nu är jag förkyld. IGEN. Hur kommer det sig? Det är ju bara typ 6 veckor sen senaste vändan!?

Jag ligger och gnäller i sängen och Andreas växlar mellan att tycka synd om mig och tycka att jag är rätt larvig. Dessutom tycker han att jag drägglar för mycket. Men vad fan väntar han sig?! Jag kan inte andas genom näsan, och eftersom jag inte kan ligga på rygg (eftersom jag snarkar då) så måste jag ligga så allt dräggel liksom rinner ut. Så inget gnäll, älskling, okej?

Jag måste också erkänna att jag längtar efter att ha mina vanliga kläder på mig igen (och om jag känner såhär NU, hur fan ska jag då känna i slutet av sommaren?!) och att gå ut en kväll och vara odrägligt full utan att må dåligt och att vandra genom stan tidigt på morgonen för att ta mig hem från efterfesten. Suck. Det kommer väl igen.

Ont i axlarna och nacken, såklart. Så snart förkylningen är bättre så ska Anna få ta hand om mig en sväng, så kanske jag slipper huvudvärken.

Bröllopsplaneringen går väl framåt, i sakta mak. Lite för sakta kanske, men det ordnar sig nog. Vi var och tittade på lokalen i torsdags, den var helt galet fin! Så det känns bra. Nu är det cateringen som är nästa projekt, och sen måste jag nog också se till att skaffa klänningen, och hoppas på att den håller måtten hela vägen. :D

Nä. Det var nog allt jag hade på hjärtat nu.
Allmänt | | 2 kommentarer |

Jag orkar inte...


Har varit så sjukt dålig hela veckan, haft en djävulsk huvudvärk orsakad av en lumbalpunktion som gjordes natten till onsdag. Idag har det varit aningens bättre, sen Andreas läste att koffein kan lindra. Äntligen kunde jag sitta upp i soffan utan att behöva lägga mig ner var tredje minut. Äta är fortfarande svårt, men, hey, det skulle inte skada om det försvann några kilon på kuppen. Något bra ska jag väl ändå ha ut av den här helvetesveckan?!

Hade sett fram emot att kunna glida över och fira Muddi i kväll, men det var bara att glömma. FAAAAN!!! Jag hatar att må såhär! På måndag måste jag ringa diverse läkare, bland annat ska jag begära ut alla provsvar på sköldkörteln som har tagits flera gånger. Min misstanke är att jag inte alls varit deprimerad, utan haft hypotyeros hela tiden, och alltså medicinerats helt felaktigt. Nu sa visserligen den senaste läkaren jag pratade med om det antidepressiva att dosen jag ätit är så låg att den nästan räknas som placebo. Men vad fint, då kanske jag kunnat låta bli helt att äta skiten!?

Dessutom undrar jag varför jag inte får träffa en endokrinolog som kan förklara allting kring hypotyreosen i stället för att jag ska behöva snoka upp allting på nätet, och då läsa saker som kanske inte alls är relevanta. :S


Nej. Jag ska göra ett nytt försök att äta nu, och be älskling titta lite på mitt tangentbord, för det är så förbannat trögt. Säkert överskitigt... :S

Allmänt | | En kommentar |
Upp