Jag skulle vilja skriva något vettigt.
Något tänkvärt. Något som kanske kan göra dig glad?
Men jag kan inte det. I min värld finns det inte utrymme för annat än att överleva, andas, göra det jag måste. Jag har inte tid, ork, plats att fundera över större frågor, jag läser inte artiklarna om corona, om arbetslösheten, om kulturkrisen. Jag orkar inte.
Jag antar att det får vara okej just nu. Överlevnad får kanske gå först ett tag.
Känner mig konstig i kroppen liksom, inte sjuk, bara som att jag är utmattad av tungt kroppsarbete. Fast inte trött. Svårt att förklara, jag har nog inte känt riktigt såhär tidigare. Sover dåligt, vaknar väldigt ofta och tittar på klockan, registrerar hur ljust det är ute och så vidare. Jag vet inte hur jag ska komma ifrån det, Propavan känns ju lite uteslutet...
Jag känner mig trött helt enkelt. Jobbet går bra, det går jättebra. Det är nog det enda som går bra. Det enda jag orkar, på riktigt.
Helvete hörrni... Det här är så vansinnigt tröttsamt. Så galet tufft. Jag förstår inte riktigt hur det är tänkt att man ska orka.
.