Vilodag och ätstörningar.

Som alltid så är måndagar en form av vilodag. Jag behöver liksom vila upp mig efter helgen, och sover hela dagen. Därför blev det ingen träning, något jag får dåligt samvete av. Kompenserade med några kilometer på träningscykeln nu i kväll.
 
Något jag däremot känner mig jäkligt nöjd över är att jag inte ätit något under dagen, förrän middagen. Det ger mig en kick, att stå över kroppens behov av mat. Jag VET ju att det är fel och jag VET att det tillhör det sjuka, men det hjälper inte. Det är så skönt. Som en kompensation för att jag sover för mycket liksom.
 
Jag har en ätstörning UNS (Utan Närmare Specifikation), och passar därför inte in i mallen på något sätt. Det är definitivt inget som syns, och ingenting jag tänker på egentligen. Jag har ett ätbeteende som inte är riktigt normalt och jag och mat har en dålig relation, men det ger mig inte mer problem än ångest. Nu har jag gått upp i vikt som fan på grund av mediciner, och det ger mig inte direkt sunda och positiva tankar.
 
Åh, i kväll har jag inte förmågan att skriva sammanhängande och vettigt. Det känns som att jag bara öser rätt från hjärtat, vare sig det är socialt accepterat eller inte så skriver jag det jag tänker på.
bipolär, psykisk ohälsa, ätstörning | | Kommentera |

Vissa dagar.

Vissa dagar vill jag bara ge upp. Idag är en sån dag. 

Jag vet inte riktigt vad som händer, men det är illa. 
bipolär, psykisk ohälsa | | Kommentera |

Psykiskt sjuk förälder.

 
Idag har varit en riktig skitdag, med enstaka ljusglimtar. Tyvärr har all jävla skitångest tagit sig uttryck i ilska, något som faktiskt inte är okej. Helvete.
 
Jag har läst för mycket, på ett forum för mindre begåvade individer, effell. Man kan lära sig mycket där, förutom att folk skapar trådar för att diskutera diverse kroppsvätskor så har jag lärt mig att man som psykiskt sjuk inte borde ha rätten att skaffa barn. Man är nämligen automatiskt en värdelös förälder om man inte mår tipptopp. Och trots att jag VET att det forumet drar till sig idioter och låter dem uttrycka sina åsikter ohämmat så gör det jävligt ont att läsa. Särskilt när jag har dåliga dagar och vet med mig att jag inte är en strålande förälder.
 
Jag kanske inte borde skaffat barn? De kanske får skador för livet av att ha mig som förälder? Risken att de själva får bipolär sjukdom är stor, i och med ärftligheten, och med en instabil förälder kanske risken ökar ytterligare?
 
Den ångesten... Den kramar åt om bröstet så det gör ont att andas, jag tycker så oerhört jävla synd om mina barn. Jag tycker lika synd om den man som är tvungen att leva med mig och ständigt får parera för att jag inte orkar.
 
Om jag hade fått veta allt tidigare hade jag kanske valt att leva ensam, för att minska skadorna som mitt mående orsakar min omgivning.
 
Det är en sån dag idag.
 
En sån.
 
 
bipolär, psykisk ohälsa | | En kommentar |
Upp