When you get what you want...

...but not what you need.

Jag vet inte. Jag har ett enormt kontrollbehov, vilket härstammar från en vilja att kontrollera skadorna, vilket i sin tur kommer sig av att jag är dålig på att anpassa mig snabbt. Jag får en kraftig olustkänsla av att saker och ting ändras när andra lägger sig i min planering utan att egentligen ha en plan. Samtidigt har jag ett stort behov av att få slippa vara den med kontrollen hela tiden, jag längtar efter att andra styr upp så jag bara kan åka med. Jag behöver få släppa ansvaret och få vara den som tar emot ibland. Men det är så satans svårt att be om det. Jag anpassar mig så långt jag bara kan, medan klumpen i magen växer, för att jag inte räcker till. 

Jag är dock inte bekväm med att ta emot, längre. För det brukar komma med ett pris. Det är så mycket lättare att bara ge, i alla sammanhang, i stället för att be. Jag är farligt vilse nu, jag märker att gamla vanor kommer åter, humöret är överallt och jag kommer inte ner i varv, för tänk om det är någon som behöver mig? Missförstå mig rätt, jag hjälper så gärna. Jag lyssnar gärna. Jag skjutsar, ordnar och handlar om så behövs. Inga problem alls, på riktigt. Men jag... Äsch, jag vet inte. Jag vet inte vad jag behöver, rent konkret. Närhet? Omtanke? Jag vet inte vad jag vill och jag vet inte vad jag behöver. Enkelt va? 

Jag saknar barnen. Jag räcker inte till åt dem heller, inte ens varannan helg. Jag kan inte.

Vad var det han sa? "Svanhopp i Storrymningen"? 


Allmänt | | Kommentera |
Upp