Helt galet...


Helt galet. I söndags satt jag och klockade värkar, i måndags eftermiddag, klockan 16.01 föddes vår fina lilla Leon. Underbara unge! Vi var inne på förlossningen i tolv timmar innan han behagade göra entré, så det tog tid. Men med hjälp av sjukt underbara barnmorskor (jodå, vi hann avverka tre stycken på den tiden) och undersköterskor (lika många...) så blev det en bra upplevelse ändå.

"Lill-fisen" vägde 4070 gram och var 53 centimeter lång, med ett huvudmått på 36 centimeter. Så mina gissningar om att han var liten var helt fel. Och han har massor av hår! På hela kroppen, ser ut som en rysk skogshuggare (jag har fått för mig att de har mycket hår på kroppen?).

Så fort han var född så lades han till bröstet och jäklar, barnmorskorna var imponerade över hans fina tag, och där låg han i tre timmar medan vi väntade på att jag skulle få åka ner till operation och sys lite. Så vi väntar på att mjölken ska rinna till så han blir mätt också, inte bara nöjd. ;)

I morgon ska vi ner till barnmorskan och ta pku-prov på skruttet, väga både honom och mig och på måndag kommer bvc-sköterskan hit och hälsar på.

Leon ligger just nu hos pappa, inlindad i filten som mormor stickade åt honom, och ja, vi fuskar lite med napp... Men han har fattat grejen med amningen och jag har ont, så korta stunder ska napp visst vara okej, så jag får en liten paus. :) Tänkte gå upp till Coop en sväng om ett tag, vi måste köpa hundbajspåsar, det är någon som bajsar en hel del... ;)




Nä, jag är alldeles för uppfylld av bara Leon Leon Leon just nu, så jag kommer inte kunna producera någon vettig blogg på ett tag gissar jag. Så, ni är varnade. ;)
Allmänt | | 2 kommentarer |

I svampskogen.


I svampskogen är allt möjligt. Till exempel är det fullt möjligt (och mysigt!) att tränga ihop sex vuxna personer och två barn under en gran för att äta matsäck medan regnet strilar. Vi fick plats allihop, till och med hunden, även om hon satt lite längre bort... :) Dessutom hittade vi mycket svamp! Jag har dåliga "svampögon" och ser inte svampen även om jag står mitt i bland dem. Men med en snäll mamma som pekar så gick det bra igår. :)
Barnen skötte sig exemplariskt, den lilla låg dock mest på mage och käkade blåbär. När jag visade svampar som hon kunde plocka envisades hon med att bara ta av hattarna och lägga i korgen. Sötunge. Den stora lekte lokförare halva tiden, och påstod att han inte kunde gå den andra halvan. ;)

Det blev senare middag och tv-spel, sen åkte jag och Andreas hem, medan övriga stannade kvar.



(Ska bara tillägga, för er som läser det här i natt eller så, om vi har tur blir det bebis i morgon!)



Vi gick såklart och röstade idag, så det är i alla fall inte vårt fel att SD lyckades ta sig in i riksdagen. Förbannade puckon. Men ja, jag tror inte att de kommer ha så himla mycket att säga till om, i och med att de övriga partierna jobbar emot dem så mycket de kan och får.


Näpp, ska sticka vidare på Litens filt, så han slipper frysa, stackaren. :)

På återhörande!
Allmänt | | En kommentar |

Mörker.


Tänk, vad ljusförhållanden kan göra skillnad för nattsömnen! I natt sov vi på ön, och när jag blåste ut stearinljusen som jag hade bredvid sängen blev det fullständigt mörkt. Man såg inte handen framför ansiktet, kunde inte urskilja fönstret och ja... Det var så jäkla skönt! Sov som en liten gris hela natten, vaknade bara av halsbränna runt fyra-tiden, men med Novalucol i ständig beredskap så gick den snabbt över. Frös inte heller, eftersom vi hade ett tungt täcke över oss, trots att det inte var mer än 16-17 grader i huset. Härligt! Mamma väckte mig strax efter åtta, då hade Andreas redan gett sig iväg med lillebror och T för att lägga nät. Frukost, och sen gick förmiddagen. :)

Vi har spelat på ett överraskningsbröllop, grannens vänner skulle döpa sitt barn och samtidigt gifta sig, gästerna visste om dopet men inte vigseln. Men mysigt och bra blev det! Det regnade och var dimmigt fram tills en timme innan dopet började, då tittade solen fram och torkade upp lagom mycket. Perfekt timing!

Väl hemma somnade vi båda två och sov i tre timmar. Tydligen välbehövligt. Älskar att sova med Andreas. Han är så perfekt, på alla vis, och jag får ont i hjärtat av att älska honom. Fast ont på ett bra sätt.


Ja, jag vet att alla är nyfikna på om det har blivit någon bebis, men jag lovar, jag hör av mig! Det är stressande att få frågan hela tiden. Jag kommer inte föda barn och sen glömma höra av mig, det lovar jag! Och om inte jag hör av mig så gör Andreas det. Kan vi sluta en deal kring detta? :)



På tal om bebis. I torsdags var vi hos barnmorskan för förhoppningsvis sista gången innan förlossningen. Hon hade en student med sig, vilket jag tycker är helt okej. De måste ju lära sig. Men hon var så skum. Det var första gången hon träffade oss, och då tycker jag bara att det blir fel när hon betedde sig som om hon träffat oss genom hela graviditeten. Vi har lyssnat på Litens hjärtljud varje besök sedan vecka 25, och det är inget nytt för oss, även om det är sjukt mysigt. Då behöver vi inte få höra att "det där snabba ljudet är bebisens hjärta". Jo, vi vet. Dessutom var hon rätt osmidig. Hon skulle känna hur bebisen ligger i magen, och när hon känt ett tag säger hon till vår vanliga barnmorska "jag hittar inget huvud". Maria - ordinarie barnmorska, svarar då "du menar att huvudet står så långt ner att du inte känner det". Finns ju olika sätt att säga det på. Jag är inte lättskrämd, men det där var osmidigt. Och att mäta sf-måttet är inte heller något nytt eller en stor grej, jag behöver inte få veta att hon med ena handen känner var livmodern börjar/slutar och med andra håller fast måttbandet. Det känns rätt självklart, i vecka 40...

Nä, jag vet inte. Hon ingav inget förtroende, som person heller, vilket borde vara ett grundkrav för att få vara barnmorska.


Usch fy fan. Jag är mest trött och less nu, ska gå och lägga mig och sova, i morgon behöver badrummet skuras.
Allmänt | | Kommentera |
Upp