Psykosavdelning.

 
Det har verkligen gått upp för mig att 141 är en psykosavdelning. Idag har jag pratat med Natos högsta chef, vilken dessutom äger alla sjukhus i Stockholm. Jag har så svårt att bemöta det här, men jag kör på att nicka och le. Jag har också insett att på den här avdelningen är inte självskador och suicidtankar ett vanligt problem. Jag kunde utan problem få med mig en rakhyvel in i duschen, hon som kollade necessären var en färsking och inte särskilt noga. På 140 fick jag på nåder ta med hårborttagningskräm in i duschen, och då skulle skötaren kolla tuben före och efter. Helst ville hon vara med, men där drog jag min gräns. Ingen ber att få kolla mina fickor när jag kommer in efter att ha varit ute, plastpåsar i min garderob går bra att ha. 
 
Jag blir inte riktigt klok på det här. Jag är här för suicidprevention och skenande ångest. Trots det har jag full frigång, vilket innebär att jag får komma och gå lite som jag vill, men inom sjukhusområdet. (Igår fuskade jag och gick utanför, säg det inte till någon!) De VET att jag har ett självskadebeteende, trots det får jag utan problem ta med mig medicinmuggen efter Theralen in på rummet. Muggen är superlätt att trampa sönder och få vassa bitar från. Det måste de ju veta om? Eller? 
 
Jag tror jag ska förtydliga en sak här, bara för att jag KAN göra mig illa så betyder det inte att jag GÖR det.
 
Det känns verkligen att jag är på fel ställe. Det tokiga med det är att jag känner att jag måste hem, för det här funkar inte, och det är inte det som ska vara drivande i en hemgång. Det ska vara att jag känner mig såpass bra att jag klarar av att vara hemma. Nu är jag inte i så väldigt dåligt skick, jag skuile nog klara att vara hemma, men det här gör mig galen. Bara den grejen att jag igår sa till en skötare att jag har viss ätstörningsproblematik och helst ville vänta lite med att äta tills det blivit lite lugnare, och han omedelbart tittade på min mage och såg tvivlande ut. Att inte förstå att ätstörningar inte alls behöver synas, inte alls går att avgöra utifrån, och att de kan gå åt båda håll... Sånt fattade de på 140.
Upp