Idag...

Idag har jag faktiskt gjort något jag väldigt sällan gör. Jag har träffat en vän, efter jobbet. Jag orkade. Jag ville verkligen. Och jag blev så jäkla nervös när jag stod och väntade. Vi har inte träffats sen vi skrevs ut från 140, det är två år sen. Två år! Vi har såklart haft sms-kontakt hela tiden, men det blir ju inte samma sak som att verkligen ses. Jag blev så orolig att det skulle vara konstigt och stelt, att det skulle kännas fel, inte vet jag. Men det räckte att se honom så försvann det där. Då var vi tillbaka som det var när vi sågs senast. Med skillnaden att vi hade civila kläder och fick röra oss som vi ville. :) 
 
Det gav så mycket energi och värme att sitta och prata minnen, psykvård, mediciner, livet över en mugg kaffe. Den mannen var nog min bror i ett annat liv. Det är bara trygghet och värme. Han har verkligen vänt all skit till något positivt, jag är så grymt imponerad. 
 
Medan vi drack kaffe så ringde min läkare från vårdcentralen. Mitt tsh-värde har stigit onödigt mycket på några månader, och det gillade hon inte. Det har hänt en gång tidigare, jag tror det var ett år sen, då sköt det plötsligt iväg upp till 11, från cirka 2. Trots att jag tog Levaxinet i rätt dos, på rätt sätt. Då anklagade läkaren (en annan) mig för att strunta i medicinen. Men varför skulle jag göra det? Ingen vill väl ha hypo-symptom? Jag vet att en del överdoserar Levaxin för att få hyper-symptom, eftersom det medför viktnedgång, men åt andra hållet? Nä. 
 
Så något är på tok och läkaren vill veta vad det är, det här ska inte hända plötsligt. Hon förhörde sig noga om vilka andra mediciner jag tar, och hur. Det hade jag inte varit bekväm med att berätta inför någon annan än P, som satt på andra sidan bordet. Hon frågade om frukostvanor, om jag äter mycket mejeriprodukter? Levaxin ska inte tas tillsammans med mjölk egentligen, men om man alltid sköljer ner tabletten med just det så vänjer sig kroppen och det funkar ändå, förklarade en läkare för mig. Så visst, jag dricker kaffe med mjölk på morgonen, men det gör jag ju alltid. Ingen förändring där. Ingen förändring med medicinerna heller. Jag vet att hon letade efter något enkelt som kunde förklara höjningen, och hon lät lite uppgiven när jag hävdade att inget är förändrat, jag gör som jag alltid gjort. Så nu ska hon rådgöra med endokrinologen och jag ska lämna nya prover så får vi se var det hela landar. Jag är inte särskilt orolig, men lite konfunderad. Jag vill ju gärna veta vad min kropp sysslar med och om man kan få den att skärpa till sig. 
 
Hypo-vänner, har ni några erfarenheter eller tankar kring hastigt stigande tsh?
 
 
 
 
.
förtroende, medicin, vänskap | |
Upp