utanpersonligtansvar

Idag har varit en riktig skitdag, med enstaka ljusglimtar. Tyvärr har all jävla skitångest tagit sig uttryck i ilska, något som faktiskt inte är okej. Helvete.

 

Jag har läst för mycket, på ett forum för mindre begåvade individer, effell. Man kan lära sig mycket där, förutom att folk skapar trådar för att diskutera diverse kroppsvätskor så har jag lärt mig att man som psykiskt sjuk inte borde ha rätten att skaffa barn. Man är nämligen automatiskt en värdelös förälder om man inte mår tipptopp. Och trots att jag VET att det forumet drar till sig idioter och låter dem uttrycka sina åsikter ohämmat så gör det jävligt ont att läsa. Särskilt när jag har dåliga dagar och vet med mig att jag inte är en strålande förälder.

 

Jag kanske inte borde skaffat barn? De kanske får skador för livet av att ha mig som förälder? Risken att de själva får bipolär sjukdom är stor, i och med ärftligheten, och med en instabil förälder kanske risken ökar ytterligare?

 

Den ångesten... Den kramar åt om bröstet så det gör ont att andas, jag tycker så oerhört jävla synd om mina barn. Jag tycker lika synd om den man som är tvungen att leva med mig och ständigt får parera för att jag inte orkar.

 

Om jag hade fått veta allt tidigare hade jag kanske valt att leva ensam, för att minska skadorna som mitt mående orsakar min omgivning.

 

Det är en sån dag idag.

 

En sån.