Att låta händerna arbeta.
Jag har svårt för att sitta sysslolös, oftast sitter jag förstås och pillar med mobilen, även om jag tittar på film eller tv. Men det går lika bra, eller bättre, att få handarbeta. Virka eller sticka spelar inte så stor roll, men jag är otålig, det ska gå fort och bli klart snabbt.
Med ett enkelt, repetetivt mönster så kan händerna jobba på utan att jag behöver tänka så mycket. Det blir väl lite som någon typ av meditation eller så, och om händerna är sysselsatta så kan jag fokusera mer på vad jag tittar på.
Idag var vi till Ikea, de två små fick följa med och allt gick faktiskt smidigt. Jag funderade lite över min ångest, jag har inte känt av den, på det klassiska ångestsättet, jag blir däremot irriterad och förbannad mycket lättare. Kan den visa sig som ilska och irritation i stället? Det är ju också ett resultat av adrenalin menar jag...
Någon jag avskyr, med alla dessa mediciner och sånt, är att det känns som att jag förlorat en del av min hjärnkapacitet. Jag har alltid haft lätt för stavning och grammatik, men nu... Jeez... Jag får kontrollstava var tionde ord, väljer bort ord som jag kanske stavar fel och ja... Ni som känner mig vet att det inte är som det brukar vara. Fast jag vet inte om jag helt enkelt får vänja mig vid eländet, för det verkar ju inte bli bättre direkt... :(