Jag orkar inte...
Har varit så sjukt dålig hela veckan, haft en djävulsk huvudvärk orsakad av en lumbalpunktion som gjordes natten till onsdag. Idag har det varit aningens bättre, sen Andreas läste att koffein kan lindra. Äntligen kunde jag sitta upp i soffan utan att behöva lägga mig ner var tredje minut. Äta är fortfarande svårt, men, hey, det skulle inte skada om det försvann några kilon på kuppen. Något bra ska jag väl ändå ha ut av den här helvetesveckan?!
Hade sett fram emot att kunna glida över och fira Muddi i kväll, men det var bara att glömma. FAAAAN!!! Jag hatar att må såhär! På måndag måste jag ringa diverse läkare, bland annat ska jag begära ut alla provsvar på sköldkörteln som har tagits flera gånger. Min misstanke är att jag inte alls varit deprimerad, utan haft hypotyeros hela tiden, och alltså medicinerats helt felaktigt. Nu sa visserligen den senaste läkaren jag pratade med om det antidepressiva att dosen jag ätit är så låg att den nästan räknas som placebo. Men vad fint, då kanske jag kunnat låta bli helt att äta skiten!?
Dessutom undrar jag varför jag inte får träffa en endokrinolog som kan förklara allting kring hypotyreosen i stället för att jag ska behöva snoka upp allting på nätet, och då läsa saker som kanske inte alls är relevanta. :S
Nej. Jag ska göra ett nytt försök att äta nu, och be älskling titta lite på mitt tangentbord, för det är så förbannat trögt. Säkert överskitigt... :S
Tänker på dig! Hoppas mycket av skiten är tillfälligt och övergående... Kramar från mig!