Så mycket ord...
...och jag har inte förmågan att skriva ner dem.
Jag vill så mycket, men jag har inte inspirationen för tillfället. Det får bli ett kortare och lite osammanhängande inlägg.
Relationer. Jag läste ett tänkvärt inlägg om detta idag. Jag funderar mycket på det. Jag är fullständigt trygg i den situation jag befinner mig, och jag är enormt glad att jag får vara här. Jag älskar Andreas, han gör mig så lugn, trygg och harmonisk. Jag längtar efter honom varenda dag, och när vi ses vill jag bara vara nära honom. Så nära jag bara kan. Idag kan jag inte förstå att jag någonsin tyckte det var skönt att bo ensam, det vill jag inte göra! Inte när jag vet hur bra jag kan ha det.
Jag var och såg New Moon med Chris häromveckan. Boken var bättre, men filmen var bättre än den första, så kan man väl sammanfatta det hela. Det jag tyckte bäst om var att de lyckats fånga känslan så fint i filmen. Och jag störde mig lite på dessa fjortisar som tror att de vet vad kärlek är. Att dräggla över Roberts eller Taylors nakna överkroppar på bioduken kan jag också göra (hey, jag är inte mer än människa!), men att därifrån gå till att tro att man förstår... Det är ett stort steg. Jag är inte på något vis expert på kärlek, och jag tror som Andrea säger, att det fjortisarna känner räcker för dem. Det kanske gör det...
Nej. Det här blir inte bra. Jag avslutar och går och lägger mig...
Fan.