Upp som en sol...
...ner som ett krossat jävla ägg på ett stengolv. Är det ens värt att ha några bra dagar när jag ALLTID kraschar efteråt? Jag tvivlar fan. Jag orkar inte med dessa svängningar, det här att roliga grejer straffas med dubbelt så många dåliga dagar. Jag orkar inte finnas i min kropp och mitt huvud längre. Det är inte värt det. Jag är så jävla slut. Det tar så fruktansvärt mycket energi att hålla skenet uppe, och på senaste tiden orkar jag inte alltid. Det går inte.
Och nu. Klockan är snart halv elva, jag har inga cigaretter att skingra tankarna med, jag vill bara skrika och springa. Jag vill inte det här längre. Det är inte värt det.