Vilken vecka! Eller... Vilka veckor! Lilleman blev ju sjuk förra onsdagen, och sen dess har vi haft det jobbigt. Han har varit dålig i magen, snorig, haft hög feber, blivit rejält förkyld med väldigt mycket halsont och håller dessutom på att få en fler tänder. Lilla vännen, vad han har det jobbigt! Han skriker sig hes, skriker så han börjar blöda näsblod och dregglar så hans kläder är genomblöta. Sover i vår säng på nätterna, men vrider och vänder sig natten igenom, vaknar och är superledsen, vill sova med sin kind mot min och rosslar och snorar och hostar.
Älskade unge, bli frisk snart! Maktlös är bara förnamnet på känslan man har när ens unge inte mår bra och man inte kan göra ett jävla dugg. Tänk om man kunde tala om för honom att hans hals gör mindre ont om han slutar skrika, och att kallt vatten faktiskt lindrar lite.