Hoppsan!
Nämen, vad är detta? Blogga idag IGEN?! Ja, tydligen. :)
Har sovit helt kasst i natt, mått illa som räv och ingenting har hjälpt. Kissnödig hela tiden också, och när jag väl somnat till så började bebis böka runt så jag vaknade av det. Lilla vän... Påverkades säkert av att jag sprang upp och ner och hade sammandragningar och inte låg still en enda sekund, för att sedan bli helt stilla och faktiskt somna. Det skulle jag också reagera på... :) Det blev ingen frukost i morse, vi drog direkt till barnmorskan, det var dags att lyssna lite på Liten. Hjärtljuden låg på 130, ungefär, och SF-måttet på 35 har jag för mig. Jag själv har stått stilla i vikt de senaste veckorna, till och med gått ner några hekto. Den trenden skulle helst brytas, tyckte bm. Blodtrycket hade sjunkit en aning, men inget alarmerande. Liten ligger för övrigt med huvudet neråt nu, men inte fixerad ännu, såklart.
Är lite rastlös ikväll också, vill göra så mycket, men jag orkar ju inte! Oroar ihjäl mig för framtiden, hur fan ska vi få ihop det? Hur ska jag fixa att vara ensam hemma med ett litet pyre hela dagarna? Jag kommer ha konstant dåligt samvete om jag inte hinner diska, inte hinner tvätta, inte duschar eller städar, vilket brukar resultera i att jag blir på dåligt humör.
Ja, jag vet, jag målar upp värsta skräckscenariot nu, men jag är skiträdd för det. Insåg också att storasyster inte kommer vara föräldraledig då heller, så jag kan inte bara kasta mig i bilen och rymma hem till någon med koll! :S
Nej usch... I morgon är det föräldrautbildning, förhoppningsvis kan det lugna mig lite. Dessutom ska jag nog få tummen ur och börja göra om i sovrummet, så man har något att göra. Spackla och måla över fettfläckarna. Oavsett om vi flyttar eller inte. Behöver göra något.
Fuck it. Jag borde skriva något positivt! Fast inte nu. Nu ska jag försöka sova. Snart.
Har sovit helt kasst i natt, mått illa som räv och ingenting har hjälpt. Kissnödig hela tiden också, och när jag väl somnat till så började bebis böka runt så jag vaknade av det. Lilla vän... Påverkades säkert av att jag sprang upp och ner och hade sammandragningar och inte låg still en enda sekund, för att sedan bli helt stilla och faktiskt somna. Det skulle jag också reagera på... :) Det blev ingen frukost i morse, vi drog direkt till barnmorskan, det var dags att lyssna lite på Liten. Hjärtljuden låg på 130, ungefär, och SF-måttet på 35 har jag för mig. Jag själv har stått stilla i vikt de senaste veckorna, till och med gått ner några hekto. Den trenden skulle helst brytas, tyckte bm. Blodtrycket hade sjunkit en aning, men inget alarmerande. Liten ligger för övrigt med huvudet neråt nu, men inte fixerad ännu, såklart.
Är lite rastlös ikväll också, vill göra så mycket, men jag orkar ju inte! Oroar ihjäl mig för framtiden, hur fan ska vi få ihop det? Hur ska jag fixa att vara ensam hemma med ett litet pyre hela dagarna? Jag kommer ha konstant dåligt samvete om jag inte hinner diska, inte hinner tvätta, inte duschar eller städar, vilket brukar resultera i att jag blir på dåligt humör.
Ja, jag vet, jag målar upp värsta skräckscenariot nu, men jag är skiträdd för det. Insåg också att storasyster inte kommer vara föräldraledig då heller, så jag kan inte bara kasta mig i bilen och rymma hem till någon med koll! :S
Nej usch... I morgon är det föräldrautbildning, förhoppningsvis kan det lugna mig lite. Dessutom ska jag nog få tummen ur och börja göra om i sovrummet, så man har något att göra. Spackla och måla över fettfläckarna. Oavsett om vi flyttar eller inte. Behöver göra något.
Fuck it. Jag borde skriva något positivt! Fast inte nu. Nu ska jag försöka sova. Snart.
Utan honom, kan jag inte andas.