När jag faller.
När pjäserna har spelats, alla rollerna har gjorts.
Alla markerna har satsats och jag förlorat stort.
Som en hemlös inför natten,
som en resa utan mål.
Som en fråga som blir över,
och kvar är bara hål.
Står jag här, trasig inför dig,
allt jag har är löftet som du gav
om att aldrig överge. Om att alltid ta emot
när jag faller,
för jag faller.
När nöjesfältet stänger, karusellen släcker ner,
och jag står där stum och snopen,
undrar var det inte mer?
Står jag här, trasig inför dig,
allt jag har är löftet som du gav
om att aldrig överge.
Om att alltid ta emot
när jag faller,
för jag faller.
All mitt hybris, all min stolthet
ligger vid din fot.
Kvar är bara hoppet
om att du ska ta emot.
Som ett slutackord på sången.
Som ett ljus som brunnit ut.
Som en vind som slutat blåsa,
ger jag mig till slut.
Står jag här, trasig inför dig.
Allt jag har är löftet som du gav
om att aldrig överge.
Om att alltid ta emot
när jag faller.
Ja, jag faller.
Ta emot.