Att glädjas.
I söndags kom hon så äntligen. Hon är inte min, men ändå är hon världens finaste lilla bebis. Jag kände på mig att det var på gång, men ja, är man mer än en vecka sen så bör det ju rimligtvis vara på gång då. ;) När sms:et kom så började jag le, och leendet och känslan satt kvar hela kvällen, natten och dagen efter. Nu längtar jag efter att få träffa den lilla prinsessan.
Men jag ser samma grej varje gång någon får barn. Någon bara måste vara först på facebook att gratulera. Vad fan är det med den grejen!? Om jag får ett sms från någon som fått barn så skickar jag tillbaka och gratulerar. Vill jag skicka ett länk med en film eller nåt så skickar jag den via mail. Om jag gratulerat via sms så skriver jag inte "Grattis!" på facebook också. Jag ser inte vitsen med det, och när andra gör så så upplever jag det bara som att denna person vill glänsa och vara först. Tror inte jag är ensam om att göra den tolkningen heller. Jag känner att när jag får ett sms om att det anlänt en alldeles ny liten människa till jorden så är det ämnat till mig, och de andra som fått sms. Inte till alla på facebook. Som tekniken ser ut nu så går det lika snabbt att lägga ut en uppdatering på fejjan om att bebisen är född som det gör att skicka ett sms, så jag tror verkligen att föräldrarna talar om för alla andra när de är redo för det. Tänk om allt faktiskt inte gått som det ska? Tänk om föräldrarna helt enkelt vill vänta med att berätta? Jag tycker det är oförskämt, faktiskt. Och jag blir besviken.
När Leon föddes så lade jag ut en bild på honom ganska snart sen han var född, men trots det så hade grattismeddelanden redan börjat hamna på loggen. Min syster sms:ade och frågade om hon fick "outa på fejjan", vilket jag inte ville förrän vi hade berättat för alla i släkten och de närmaste vännerna. Jag ville inte att någon skulle läsa på facebook och känna att vi inte hört av oss till den personen först. Kanske töntigt, men jag vill berätta personligen för de jag vill, innan jag berättar för "den stora massan". Att då få först ett grattis-sms och sen ett inlägg på facebook, det gör mig ledsen. Och detta händer ta mig fan varenda gång någon i bekantskapskretsen får barn! Det är INTE upp till andra att offentliggöra MIN lycka och glädje. Det är lika illa om någon gratulerar till en graviditet på ett offentligt forum, innan de blivande föräldrarna gjort det. Jag blir vansinnig på sånt, varför måste man göra så?
Nåja. Jag hoppas verkligen att folk börjar ta sitt förnuft till fånga tills det är dags för nästa bebis att födas. Gratulera via sms eller mail, om föräldrarna inte lagt ut något publikt, vad fan!
Men jag är glad. Glad åt fina lilla I som ÄNTLIGEN är här! Åt att Leon är på så strålande humör allt som oftast. Åt att vi äntligen fått lite ordning hemma, även om det just nu ligger saker över allt för tillfället, eftersom vi organiserar om förrådet lite.
I morgon är det ridlektion igen, och förhoppningsvis kommer RB och kollar upp hålet i badrummet också. :)