utanpersonligtansvar

Musik.

I min familj har musiken alltid varit väldigt viktig. Om det inte varit någon som visslat köket så har någon spelat och sjungit eller helt enkelt satt på en skiva, det var väldigt sällan tyst under min uppväxt. Fortfarande är det musiken som förenar oss alla, en central del när vi ses.

Mitt eget musikintresse har gått lite i vågor, sen jag fick barn har jag i princip slutat lyssna på radio, och missar således den mesta nya musiken som spelas. Jag blir obekväm när någon vill att jag ska lyssna på någon ny musik, jag vill bestämma själv. Likaså har det varit med mitt egna spelade, jag gör det för min egen skull. Jag har lite scenskräck och blir alltid orimligt nervös när folk lyssnar.

På sista tiden har jag i princip bara lyssnat på musik när jag tränar eller kör bil. Otippat nog så har jag just nu en favoritlåt som sjungs på finska. Jag förstår verkligen inte finska, men jag tycker om det melodiska i "mjuk" finska liksom. Åker jag med barnen blir det mycket Sean Banan ("shakea plumpan") och Nordman. Sommartider är en klar favorit. Alla sjunger med, särskilt Leon, som liksom jag verkar fastna för melodin mer än texten, finska, franska, svenska eller engelska spelar inte så stor roll för honom.

Häromdagen hörde jag hur Tilde sa något från baksätet, när jag frågade vad hon sa så svarade hon att hon ville höra "Silia". Cecilia med Simon and Garfunkel förstås. Åh, mitt hjärta tog ett litet extraskutt, blev så himla glad av någon anledning.

På kvällarna när vi lägger barnen så får de lyssna på lite Pippi Långstrump och sen spelar jag låtar från en avslappningsskiva. Idag bad både Leon och Ella om att få höra godnattsången som de kallar det. Jag hoppas och tror att musik blir lila viktig för dem som det är för mig!