Så. Jävla. Mätt.


De senaste dagarna har bestått av konstant ätande. Så för att inte bryta den trenden slog vi till med GEWF idag. Kan meddela att jag nu inte behöver äta på en vecka. :) Leon fick följa med (jag kollade med värden först såklart) och som vanligt skötte han sig exemplariskt. Han hojtade lite när han blev hungrig, men i övrigt höll han sig lugn. Sov till och med ibland. Bästa ungen i världen tror jag. :)

Nyårsplanerna verkar ta form, och det gillas!

Jag älskar att folk är så naiva, så blåögda, så godtrogna, så korkade. På nätet kan man verkligen hitta vad som helst.
Det är folk som undrar om det funkar att bara dricka kaffe för att gå ner i vikt.
Folk som inte skäms att berätta att de lämnar små ungar ensamma i bilen mitt i vintern med -15 grader.
Folk som anser att folk är dumma i huvudet för att de inte hjälper till att bära deras bagage när de packat för mycket.
Folk som tror att ett kliande öga är ett tvärsäkert graviditetssymptom.
Folk som anser att det är helt normalt att röka och amma, eller ännu värre, att bära sitt barn i bärsele (för det är viktigt att bebisar får vara nära sin mamma) och samtidigt röka.

Ja, listan kan göras lång. Det som är mest spännande är människor som inte kan förstå sin egen del i saker som händer. Som skyller ALLT på andra, ingenting är deras fel, inget ansvar ligger på dem, eftersom "man måste ju få säga vad man tycker". Eh... Javisst, säg vad du tycker, men gör det på ett sätt som inte är tok-aggressivt. Det finns människor som blir uteslutna ur stora sällskap, eftersom personen inte kan uppföra sig. Folk ledsnar på att någon styr och ställer och är otrevlig. Tyvärr drabbar ju oftast detta inte bara personen som man tröttnat på utan även dess partner. Jag tänker att man borde reagera om man plötsligt inte alls blir inbjuden till lika många event som "vanligt", trots att "alla andra" blir det. Men nej, i stället börjar folk jiddra om att alla andra är sjuka i huvudet. Och det här läser man om dagligen på olika ställen på nätet.

My God, fattar folk inte? Självklart beror det ibland på missförstånd, på att någon i sällskapet skapar konflikter och problem som inte finns och fryser ut någon annan, men jag kan inte låta bli att tänka "och vad har du gjort för att det här ska hända? Vad är din roll i det hela?" Jag vägrar köpa en historia rakt av, jag vill veta lite mer bakgrundsinfo innan jag ger mitt stöd. Snålt? Nja... Folk gör det lite för lätt för sig tycker jag...



Ja ja. Jag ska försöka sy mig en vävd långsjal, gissar att trikåsjalen inte kommer vara så bra så länge till. Det känns redan lite svajigt. Skruttet växer ju så förbaskat. :S


Allmänt | |
Upp