Ostrukturerat.
De allra flesta med bipolär sjukdom mår bra av struktur och rutiner. Vakna samma tid varje dag, äta med regelbundet, motionera dagligen och gå och lägga sig vid samma tid. Rutinerna behövs för att hjärnan ska få så mycket hjälp som möjligt att finna rytmen och stabilisera svängningarna, vare sig de går uppåt eller neråt. Litegrann som ett barn, kan man väl säga. Tyvärr är jag skitdålig på rutiner. Det är knappt jag får ihop det med ungarna, jag kan bli irriterad på att andra behöver äta med jämna mellanrum. Jag själv äter ju lite mer sporadiskt, då och då, när andra påminner mig. För tillfället äter jag hela tiden, och tränar inte ett jota. Men det händer att jag håller mig vaken en hel dag också, för att nämna något positivt.
Bloggen blir tyvärr också ostrukturerad, jag hoppar än hit, än dit, pillar lite här, gräver lite där... Idag har jag varit vaken hela dagen, och dessutom både lämnat och hämtat barnen på egen hand. Som kronan på verket åkte vi hem till mamma för att äta middag. Kände redan på vägen ut att paniken och ångesten började smyga sig på, men jag andades i fyrkant och tog mig igenom det. Nu är jag dock helt slut och ska "titta lite på tv" (läs: somna som en gris i soffan) innan sängen kallar.
Kärlek! <3