Sågspån.
Vi får lite omgjort i köket, skafferiet som fanns här när vi flyttade in var i så dåligt skick att de bestämde sig för att riva det. I stället får vi separat kyl och frys, och det är förstås välkommet. Ett "halvt" kylskåp räcker liksom inte för oss, en veckas mjölkförbrukning får inte plats. I vilket fall så har snickarna varit här igår och idag, och det är liksom sågspånigt i halva lägenheten, inte bara i köket. Men det blir fint, så det gör inte så mycket.
Mina små har tydligen kommit på att man kan fråga "varför"... Härligt. Och de tjafsar om ALLT. Och allting måste ju sägas två gånger, det räcker inte att den ena säger det, den andra behöver förstås upprepa det. Säger jag "jag vill inte att du skriker så mycket" till någon av dem så säger den ena direkt "men jag skriker inte mamma!". Skavsår i öronen är bara förnamnet. Men jag förstår ju också att de liksom måste tjata om uppmärksamhet hela tiden, om de bara är tysta och väntar så lär de hamna i skymundan. Så jag tycker egentligen att det är bra att de tar för sig, även om det är påfrestande.
Om någon vecka ska Andreas operera bort en knöl i bröstkorgen, den upptäcktes av en slump när de röntgade efter en njursten, och de vet inte vad det är för något. Inte cancer i alla fall, det är de ganska säkra på, men exakt vad det är vet de inte förrän de fått bort den. Efter operationen blir han inlagd några dagar, minst fyra, på Karolinska i Solna, och då blir jag ensam med barnen. Alltså, jag vet att det är Andreas som har det värst, jag ska ju bara vara hemma, men jag får lite lätt panik när jag tänker på det. Det kommer nog ordna sig, eller, det KOMMER att ordna sig, men det brukar inte bli så lätt... Får ta hjälp av mamma så mycket jag kan.
Snart dags att hämta barn, kanske ska försöka piggna till lite.