utanpersonligtansvar

 

Det gick så himla bra idag! Leon var lugn både vid sövning och uppvaknande. Det första han sa var "Vad gör jag?" när han vaknade. Sötnos, han visste knappt var han var någonstans. Så fick han glass, vi läste om Holger och Sjöräddningen och sen ville han gå upp och åka hem. Två timmar efter att han vaknade ur narkosen så sprang han omkring precis som vanligt här hemma och hade ätit två mackor. Han har inte haft ont (eller sagt något om det i alla fall) och har varit den vanliga härliga ungen som vi är vana att se. Nu ikväll var det lite jobbigt att ta medicinen, men förhoppningsvis går det bättre för varje gång.

 

Själv har jag bråkat lite om en vagn. Vi köpte ju en syskonvagn förra helgen. När vi kom hem med den kände vi att den luktade väldigt starkt av typ cement. Jag har tvättat och sprayat och blötlagt och vädrat och haft mig, och lukten har inte gått bort. Så jag bad säljaren att ta tillbaka vagnen, och först ville hon inte, men sen, efter att ha pratat med konsumentvägledaren så tar hon tillbaka den och betalar tillbaka nästan alla pengar. Men jag tycker sånt här är så himla jobbigt, jag avskyr att bråka om pengar och rätt och fel. Jag börjar darra och mår illa, får ont i magen och vill bara vara tyst. Men jag stod på mig och höll en trevlig ton och hon kommer hit och hämtar vagnen i morgon. Jag kommer inte vara här då, jag orkar inte. Det tar för mycket energi att ens diskutera sånt här, så det blir för mycket att träffa personen sen igen. Jag skrev och frågade i en barnvagnsgrupp på facebook, vad de trodde om den här situationen. Nästan alla sa att jag inte kunde få något tillbaka alls, de länkade till lagtexter som de själva inte förstod och jag blev mer och mer uppgiven. Till slut fick jag ju veta av konsumentrådgivaren att jag hade rätt, och säljaren fick också höra det. Jag har inte pratat skit om säljaren alls, utan bara skrivit om ren fakta. Men så hittade hon tråden och skrev typ "Men så bra att det löste sig då!!!!!". Och då fick jag ont i magen igen. Jag står för vad jag sagt, och jag har inte varit taskig på något vis, men det känns ändå jobbigt. :S

Jag är godtrogen. Och naiv. Och blåögd. Och jag tror gott om alla. Det sätter mig i skiten ibland, och jag är urusel på att sälja och köpa saker privat, jag kan inte pruta och vill alltid skänka bort sakerna för att personen verkar snäll. Jag borde inte göra affärer alls. Och i fortsättningen får nog Andreas ta hand om det. Det tar för mycket kraft för att göra det om och om igen.

Leon kommer vara hemma hela nästa vecka, och jag tror att det kommer bli en prövning för oss båda. Men det är bra för honom att slippa massor av baciller...

 

Han ropar i sömnen, stackaren, så jag ska gå dit och krypa ner.