Åh vad jag blir glad av solsken och doften av varm skog! Idag har jag dessutom sprungit uppe på Nordrona. Hundra år sen sist, men samma känsla. Sprang baklänges för att slippa mördarbacken, alltså, jag sprang spåret bakvänt, jag själv hade näsan framåt hela tiden. ;) Nog för att det tog lite tid, och nog för att jag fick ont i midjan (inte håll!) men jag sprang mer än jag gick, och dessutom mer än en kilometer i sträck. Känns bra!
På eftermiddagen har jag haft hysteriskt ont i höftböjaren, jag borde stretchat dem när hg var klar...
Så, dags att sova.
Haha jag hann precis tänka: "hur kan det vara mindre jobbigt att springa i en uppförsbacke baklänges?" :D