utanpersonligtansvar

Längtan.

Alltså. Jag längtar så jäkla mycket efter att få springa! Jag ser andra som är ute, jag läser folks statusuppdateringar om att de sprungit, jag ser reklam för löparkläder... Åh, suget! Och nej, det är ingen som hindrar mig egentligen, men jag vill göra rätt den här gången. Jag vill orka hela vägen, och må bra.

Det är jätteskönt att vara ute och gå, men jag måste vara på rätt humör, inte vara stressad eller sådär, utan bara få gå. Helst utan att ens behöva tänka på vart jag tar vägen, bara gå på utan att fundera. I morgon tror jag att jag ska ta vändan uppe på Nordrona, måste kolla in halvmilspåret.

I övrigt ligger en liten panikkänsla och lurar, och det gillar jag inte. Sova hjälper nog...