utanpersonligtansvar

 

I morgon fyller jag 30. Det känns inget särskilt faktiskt, men för en gångs skull ska jag ha lite organiserat fika här hemma. Vi lämnade bort barnen till farmor och farfar och ägnade oss åt att städa lägenheten. Välbehövligt, och hopplöst att syssla med när ungarna är med. Jag passade på att möblera om i Leons rum, han såg förvånad ut när han upptäckte att sängen bytt plats, men han var snart igång med att riva ner allt jag ägnat timmar åt att plocka upp. Som väntat. :P

 

Häromdagen funderade jag över hur de här tio åren som 20-nånting varit. Och jotack, de har varit helt fantastiska. Och skrämmande. Och roliga, apjobbiga och underbara. Framför allt har jag haft så jäkla mycket roligt! De första åren var också tuffa, såhär i efterhand begriper jag inte att jag orkade, att jag inte såg till att få hjälp. Men det roliga vägde väl kanske upp? Jag gjorde en del dumma val, lade ner energi på fel personer och lät andra försvinna ut i periferin. Men man lär sig. Jag räknades väl fortfarande som ung, och agerade utefter det. Jag är tacksam för erfarenheterna, en del önskar jag att jag kunnat få slippa, men vem hade jag varit idag om jag inte gått igenom allt?

 

När jag var nygravid med Ella och Tilde, och inte visste att det var två så träffade jag en vän och vi tog en promenad. Hon påminde mig om att jag tidigare sagt att jag skulle vara gift och ha tre barn när jag var trettio. Vi skojade om det och sa att jag skulle få rappa på för att hinna med en tredje inom ett år efter att tvåan fötts. Direkt efter rutinultraljudet träffade jag henne igen (i receptionen faktiskt) och kunde då berätta att jag skulle uppnå mitt "mål" från tidiga tonåren. :) Nu sitter jag här, med tre fantastiska barn och en outstanding make. Och jag fyller 30 i morgon. Jag hann!