Vänner.
Det kan mycket väl vara så att jag omges av några av de raraste människorna som finns. Jag tror det. I lördags kom två av mina fina kollegor hit, de gosade med de små, lekte med den stora (ja, Leon alltså) och pratade med mig, och de hade med sig presenter. Till mig. Tre tidningar och en ask choklad. Till bara mig. Vilken lyx! Jag läser tidningarna noga, varje ord, och chokladen är min. Bara min...
Igår fick jag migrän, för första gången på länge, och den var riktigt jobbig. En av mina vänner, som själv har en bebis i samma ålder som Ella och Tilde erbjöd sig omedelbart att komma och ta hand om tjejerna så jag kunde vila. Trots egen bebis alltså!
Idag kom en av mina äldsta vänner (som jag känt längst) hit och pussade på bebisar och vi pratade. Jag tror jag pratade nonstop i 45 minuter, och hon bara lyssnade. ÅH, vad jag behöver sånt ibland! Att mammagrisarna dessutom gillar henne (som alla barn gör) och är nöjda i hennes famn är guld värt.
Och så vidare och så vidare...
Det är tur att jag har er alla fina, annars skulle jag nog gå under.