6 kilo bebis...
Jorå. Idag var vi på, förmodligen, sista ultraljudet. Bebisarna väger nästan 3 kilo styck, lika stora som enlingar alltså. Herrejösses, varför är inte magen större än vad den är!? De ligger fint med huvudena neråt, den högra har sjunkit ner ordentligt, så allting talar för att det blir en vaginal förlossning, och förhoppningsvis behöver jag inte sättas igång heller. Läkaren tyckte att jag skulle åka hem och vila nu, "för det kan sätta igång precis när som helst!". Barnmorskan jag träffade förra veckan sa samma sak, hon trodde inte att vi skulle ses igen förrän efterkontrollen, men det tror jag nog att vi gör. Jag har inga känningar alls på att det skulle vara på gång, förutom sammandragningarna som ibland blir hyfsat regelbundna (men utan att göra det minsta ont!) och att jag ju känner att ettan har sjunkit ner mer, det är svårt att resa sig ur soffan ibland eftersom hen ligger så långt ner, hela magen är smockfull med bebisar liksom.
Under ctg-kurvan idag hade jag hyfsat regelbundna sammandragningar, och vissa var sådär så jag nästan fick krystimpulser, magen mer krampade än drog ihop sig. Inte smärtsamma på något vis, men det var som om hela magen jobbade neråt, dock utan det där vansinniga trycket.
Nåja. Vi får väl se när det är dags.