Femminuters-metoden strider mot barnkonventionen.
Nu har jag suttit och läst på familjeliv.se igen. Och jävlar vad trött jag blir! Jag mår illa av alla som hävdar att "barn mår bra av att skrika lite" och tycker att SHN (Sova Hela Natten) och 5-minuters metoden är toppengrejer. Hur i helvete kan man tycka att det är BRA att visa sina barn att man inte alls kommer och hjälper dem när de behöver en?! Det är absolut skillnad på att barnet gråter någon minut för att det vaknar medan man står i duschen, är på toaletten eller står och skalar potatis eller något liknande, men att medvetet ignorera ett gråtande barn, SITT EGET gråtande barn, det är ta mig fan under all kritik. Och alla använder sig av argumentet "han är inte ledsen, bara arg" eller "hon dör inte av att få skrika lite". Eller, favoriten, "hon ska inte vänja sig vid att jag kommer direkt när hon ropar".
Men ditt inkompetenta fanskap, det är precis det hon ska!!! Hon ska veta att mamma och pappa finns där när hon behöver och jaa, det är fullt möjligt att hon testar att ropa för att se om mamma och pappa verkligen kommer. Vad är det då hon ska få lära sig? Jo, att föräldrarna finns där! Allt annat är idiotiskt skitsnack, från folk som inte har en aning om hur ett spädbarns behov ser ut.
Visst, sitt och triumfera att det går SÅ bra, och att det bara tar si eller så många dagar innan ungen somnar på egen hand i sin egen säng. För det är väl det viktigaste? Att mamma och pappa får sin egentid på kvällen och på natten? Oh wait, nu kommer snart argumentet "jag behöver den tiden för då blir jag en bättre mamma/pappa". Jaha. På bekostnad av ditt barns välmående eller? Dessutom säger de flesta föräldrar att "första nätterna var SÅ jobbiga, det tog två timmar innan han somnade, och mitt hjärta värkte varje sekund". Varför gör du något som du tycker är så vansinnigt jobbigt? Och tror du inte att det är ett tecken på att något är på tok?
Det finns säkert många föräldrar nu som kommer opponera sig och säga att de minsann vet vad som är bäst för sina egna barn. Newsflash - det gör ni inte alls. I sådana fall hade vi varken behövt bvc eller läkare eller någon annan som helst expertis, föräldrarna vet ju alltid bäst. Ät skit, är ni snälla.
Några länkar som är väldigt läsvärda, angående femminuters metoden och att ignorera sitt gråtande barn.
http://larsh.wordpress.com/2009/03/06/femminutersmetoden-en-form-av-timeout/
http://www.news.harvard.edu/gazette/1998/04.09/ChildrenNeedTou.html
Andra lästips:
Bowlby, J: En trygg bas: kliniska tillämpningar av anknytningsteorin (Natur & Kultur 2010)
Broberg m fl: Anknytningsteori. (Natur & Kultur 2006)
Havnesköld & Risholm Mothander: Utvecklingspsykologi (Liber 2009)
Den som inte vill använda sig av 5mm uppmanas gärna att prova SHN, utvecklad av allas vår expert Anna Wahlgren. Att Anna har nio barn gör henne inte till expert. Det gör henne bara till mamma. Sova Hela Natten går ut på att man tvingar barnet till fasta rutiner, det ska vagnas och buffas och ramsas och läggas till rätta. Den som är nyfiken kan gå in och titta i Anna Wahlgrens forum och läsa om hur små barn lämnas i sina sängar i nerbajsade blöjor, tills de blöder, innan de tillåts komma upp, eftersom klockan inte är morgon ännu... Här finns också fina filmklipp där Anna visar hur man tvingar ner barnet på mage, med raka ben, i madrassen när det är dags att sova. Hon visar också hur man kör in vagnen (med barnet i) i väggen, och sen rycker tillbaka den, för att barnet ska somna gott.
Varenda människa som sett ett sovande spädbarn vet att de drar upp knäna under magen, för att behålla ryggens naturliga c-form (på samma sätt som de gör när man bär dem i en ergonomisk sele eller bärsjal). Inte konstigt att ungarna protesterar!
Jag vagnar naturligtvis Leon till sömns ibland, när vi är ute och han ligger i vagnen och jag för tillfället inte går omkring. Men det handlar om att köra vagnen fram och tillbaka med mjuka vändningar, inte om att köra in vagnen i husväggen gång på gång på gång. En del barn trivs med att sova på mage också, och det finns andningslarm för barn som ännu inte kan vända sig själva, men att medvetet tvinga ungen att sova på mage när det finns tydliga indikationer på att detta ökar risken för psd, det känns korkat.
Usch, det här inlägget är skrivet i affekt, vilket märks på språket, men det är så jäkla viktigt det här! Jag blir vansinnig på föräldrar som tar till lätta metoder, för visst fungerar båda metoderna. Men till vilket pris? Man kan få vem som helst att somna på kommando genom att ignorera dem, till slut ger ju barnet upp försöken till kontakt. Och den som säger att det inte finns några andra metoder, det gör det visst! Och är det så bråttom med att få barnet att somna på egen hand, helst i eget rum? Man skämmer inte bort ett barn genom att lyssna till dess behov, man gör det tvärtom starkare, tryggare och sundare.
Hörrödu din argbigga, förbjud dig själv att läsa på Familjeliv! Det är inte bra för din hälsa :)
I stort sett håller jag med. Men. En besvärlig Kasper har fått mig att gråta blod och i desperation försökt leta efter bra metoder som inte går ut på att barnet ska vara ledset. Och visst finns de om man letar ordentligt, men de är inte lätta att hitta. Vad jag kom fram till var att folk kanske inte hittar andra alternativ, att de tror att det här är det enda rätta för annars kommer barnet aldrig vilja sova osv. Alltså man matas ju med detta hela tiden. Att stå emot detta och låta barnet sova hos sig, ta upp så fort han skriker, ses ju med oblida ögon, det har jag fått erfara själv. Så det är lätt att tro att skrik och gråt är den enda rätta metoden. Sen kan man tycka att föräldern är dum i huvet, det må så vara, men föräldern gör det förmodligen av för att den tror att det är det bästa för barnet, att det är av kärlek.
För det andra. Du kanske syftar på spädbarn. Men jag kan tänka mig att femminutersmetoden kan funka på barn som är lite äldre. Så länge inte barnet skriker i panik, utan av ilska, så kanske det är det enda sättet? Men det kräver att barnet förstår vad man säger, till stor del.
Men i övrigt har vi också vägrat skrik och femminutersmetoden. Det har ju resulterat i eget psykbryt, men hellre det än att Kasper skriker tills han kräks.