Värme... Mmm...
Jo, egentligen tycker jag om värme. Jag gillar inte att frysa, det är skitjobbigt. Och när det drar kallt, sådär innanför halsduken och nerför nacken... Usch... :S Men den här värmen, den mördar mig långsamt. I tisdags köpte vi en ac, det var nödvändigt. Vi har nämligen cirka 30 grader inomhus, i hallen, det svalaste rummet i lägenheten. Och vi KAN inte få ner temperaturen, hur mycket vi än försöker. Bostadsbolaget tycker att det är något man får leva med. Det tycker inte jag.
Men i vilket fall har vi ac i sovrummet nu. Ja, den låter en massa, och Liten bökar runt som tusan när den är på, jag vet inte om det är ljudet eller kylan som stör, något är det. Fast jag kan inte säga att jag bryr mig om det så himla mycket för tillfället. Om den inte är på blir det bastu i sovrummet på en gång, och då kan jag inte sova alls, så Liten får ta lite oljud och kyla, det går ju över snart!
Vi har gjort oss av med hörnsoffan, by the way. Alldeles strålande! Det tog cirka fem minuter efter att jag lagt ut en liten blänkare på facebook så hörde Ullis av sig och ville ha den. Får se när hon kan hämta den bara. :) Bilen är också så gott som såld (nu håller vi alla tummar som finns att han verkligen vill ha den också!), på tisdag kommer en kille upp från Jönköping och tittar på den. Heja oss!
Liten har fått en säng, och vi har fått en ny sängstomme. Det behövs. Dessutom fick vi fri hemkörning från Ikea, och det tackar vi för! De glömde nämligen lasta våra grejer på torsdagen, som de lovat, så de kom på fredagen i stället, men då får vi tillbaka pengarna, och det spelar ju inte oss någon roll, vilken dag vi får grejerna. Det är ju SEMESTER.
(Sakerna står fortfarande i sina kartonger, vi har inte satt ihop dem än, så ni märker ju hur bråttom det var...)
Jag gissar att mina hormoner vinglar runt i 240 km/h för tillfället, det är skitjobbigt. I normala fall (åtminstone de senaste åren) har jag ju faktiskt varit ganska stabil till humör och välmående, men det har visst gått över. Jäklar, vad jag längtar tills Liten är här! Jag vill ha tillbaka mitt humör och min kropp. Och nej, det är inte så att jag gnäller över att jag blivit större och mer orörlig, utan bara det faktum att det varje dag dyker upp nya krämpor och att jag inte alls känner igen mig längre. Själva kroppshyddan förändras ju självklart, och det är helt okej, men ryggvärken, värken i revbenen, halsbrännan och de svullna benen kunde jag faktiskt klara mig utan. Humörsvängningarna likaså.
Det känns som att jag missar hela livet just nu, allting springer förbi, och jag har inte orken att hänga på. Vi skulle på ö-fest idag, men den här jäkla värmen förstör ju allt. Jag ligger i soffan med fläkten framför mig och mår dåligt bara. Så gråter jag en skvätt, får panik över alla saker vi har, och jag lider när jag ser Andreas. Fan, han är så jävla bra, och jag kan inte på något sätt matcha honom. Det är inte hans fel att hans fru har neurotiska drag, men det går ut över honom.
Fan, vad jag önskar att det var ofarligt att röka med bebis i magen... :S